Optisk fiberkabel är en kommunikationslinje som används för att överföra optiska signaler. Dess kärnfunktion är att uppnå hög-hastighet, hög-kapacitet och långa-dataöverföring via ett optiskt fibermedium.
Jämfört med traditionella kopparkablar (som telefonlinjer och nätverkskablar) använder optiska fiberkablar ljus som informationsbärare och sänder signaler inom fibern enligt principen om total intern reflektion. De erbjuder betydande fördelar såsom motståndskraft mot elektromagnetiska störningar, låg dämpning, hög bandbredd och stark säkerhet, och används ofta inom olika områden av moderna kommunikationsnätverk.
Funktionen hos optisk fiberkabel är baserad på de fysiska egenskaperna hos optiska fibrer. Optiska fibrer är gjorda av kvartsglas eller plast med hög-renhet, med en kärna (vanligtvis några mikrometer till tiotals mikrometer i diameter) omgiven av en beklädnad och ett beläggningsskikt. När en optisk signal kommer in i kärnan i en specifik vinkel, sker total intern reflektion vid gränssnittet mellan kärnan och beklädnaden, vilket gör att signalen kan fortplanta sig längs fibern. Denna princip gör det möjligt för optiska fiberkablar att överföra signaler med extremt låg förlust. Till exempel kan dämpningskoefficienten för enkel-optisk fiber vara så låg som 0,36 dB/km (vid en våglängd på 1310 nm), vilket innebär att signalstyrkan endast reduceras med cirka 8 % per kilometer, vilket är vida överlägset dämpningsprestandan hos kopparkablar.
